Änkans tradition

Änkans tradition

Krig släcker inte bara liv. Kriget i japan krossade den ursprungliga Reikimottagningen. Men Reikin kom inte bara att överleva. Den började spridas. Detta tack vare änkan Hawaya Takata.

Den västerländska Reikitraditionens början berättas i Kraft genom Reiki, skriven av Paula Horan:

År 1935 dök Hawaya Takata, en ung japansk kvinna från Hawaii, upp på Hayashis klinik. Takata var mycket sjuk, hon var deprimerad sedan sin mans död några år tidigare och hade en mängd kroppsliga fel. Hon hade övervägt att genomgå en större operation, men i sista minuten hade hon hört rösten av sin avlidne make som ivrigt uppmuntrat henne att avstå från operationen. Efter att ha pratat med läkaren om sina tvivel rekommenderade läkaren henne att besöka Usuis Reikiklinik. Där började hon med behandlingar som gjorde henne frisk.

Takata fick lära sig teknikerna för steg 1 och 2. Hon återvände till USA och började sin praktik. 1938 kom Hayashi och besökte henne. Kort efter blev Takata initierad till Reikimästare.

Under 70-talet började Takata utbilda andra Reikimästare och vid sin död 1980 lämnade hon tjugotvå Reikimästare efter sig. Det är dessa Reikimästare som sedan spridit Reikin till resten av världen.

Enbart helhjärtade efterträdare

Alla som söker sig till Reiki gör det av en anledning. Oavsett om det handlar om att få mer energi, uppleva fysiskt eller mentalt helande eller att utvecklas andligen så finns det ett alltid ett eller flera underliggande behov som driver Reikiutövarna framåt. Alla de tjugotvå personer som sökte sig till Hawaya Takata för att utbilda sig till Reikimästare hade sina unika behov och alla bar de på sin historia. Det var detta som hade gjort dem beredda att satsa tid och pengar för att bli pionjärer inom en banbrytande helandetradition.

Takata hade ett sätt att säkerställa att endast de personer som var tillräckligt passionerade för Reikin som skulle få utbilda framtidens Reikimästare. Utbildningen var dyr. Den kostade 100 000 kronor. Det är mycket pengar idag, men betydligt mer under 1970-talet då mastrarna utbildade sig. Ambitionen var att alla Reikimästare skulle hänge sig helhjärtat åt Reiki. Eleverna förband sig därför att inte ha några andra inkomstkällor förutom Reiki. För att få erfarenhet innehöll utbildningen ett år av praktik. Eleverna deltog i klinikarbetet samtidigt som de assisterade vid utbildningar för att säkerställa att de fått med sig den kunskap som de behövde.

Efter Takatas död blev förvirringen stor. Skulle någon efterträda Takata som gruppens ledare, eller skulle mastrarna gå sina egna individuella vägar? Utmaningarna började visa sig allt eftersom tiden gick.

Eftersom Takata velat hedra Reikin som en muntlig tradition fanns det inget nedskrivet material. Eftersom vi lär oss ifrån vår erfarenhet visade det sig snart att de olika Reikimästarna tolkade Reikin på tjugotvå individuella sätt, dessutom upplevde de att de hade fått med sig olika kunskap. Snart kom gruppen av Reikimästare att splittras, och många började sprida Reikin på sitt eget sätt.

Complete and Continue  
Discussion

0 comments